Anledning

20 juni 2017

I vårt arbete möter vi människor, unga som vuxna, män som kvinnor med den gemensamma nämnaren att de behöver få sin chans till ett bättre liv. Att få hitta rätt och kunna ge någon sin chans till ett bättre liv är hela anledningen till att vi går till jobbet. I förra veckan kom det ett sms till oss från en före detta klient, ett sms som berörde oss alla som känner X och har fått äran vara med på Xs resa. Jag själv har utgjort en mycket liten del på Xs resa, ni är många duktiga, engagerade och kompetenta medarbetare som har en stor del i detta. Men X är självklart den som gjort förändringen.

Om min lilla del i processen vill jag ändå säga att jag fick äran att skriva in X på Kronbacken. Vi hade träffats några tillfällen tidigare både genom Vision Omsorg och genom mitt uppdrag som lekmannaövervakare. Jag minns tre möten speciellt.  

Vid vår första träff var jag lekmannaövervakare. Vi träffades ute på stan, X var sen och jag var lite spänd. Jag kan inte säga att jag minns innehållet i vårt samtal men jag minns att jag gick därifrån med en positiv känsla. Det var nåt med X som kopplade an i mig trots det enorma kaos X levde i och uppvisade. Ett annat möte var på häktet. Jag, X, handläggare och kriminalvårare planerar inför frigivning. Vi får till en bra plan. En plan som man tyvärr förkastar med motiveringen att ”vi försöker först med en hemmaplanslösning”. Det tredje mötet är några månader efter frigivning. Där har man försökt med hemmaplanslösningen och ut-värdet av det blev återigen mer kaos. Vi gick tillbaka till originalplanen, trixade lite och ansträngde oss. Strax därefter skrevs X in hos oss.

  Jag har fått äran att publicera en avidentifierat kopia på sms:et;

 

Jag sitter på bussen och funderar över hur bra jag har det och på allt jag trott att jag inte klarar bara för att jag aldrig har provat eller försökt. Och kanske har jag haft folk runt om mig som har tänkt att jag aldrig kan få till nåt eller varit ett problem som aldrig går att fixa. Ni har fått mig dit jag är idag och gett mig en chans som jag är så glad för att jag fått. Jag trodde väl aldrig att jag skulle lägga av med kriminalitet och inte heller med droger. Varför skulle jag det när det var det enda jag kunde?

Men jag får nu må bra varje morgon, jag får ha mitt barn och vara pappa. Jag har kontakt med mitt andra barn och hans mamma. Nästa vecka ska jag åka på bröllop och vara med min familj. När jag var hemma förr så var jag alltid ute på annat än att vara med dem. Jag skulle bara ut en sväng och träffa nån, fixa droger, jag drack och hamnade i bråk. Men nu så är jag inte från dem en minut när jag är hemma. Jag går i kyrkan tillsammans med min systerson. Jag har det sååååå bra och är så tacksam för att ni har funnits där för mig. Det kanske inte alltid varit så lätt med mig men ni gav aldrig upp. Och nu har ni gjort så att jag kan leva resten av mitt liv som alla andra och vara normal. Så normal som jag kan ;)

Hälsa alla på Kronbacken och jag önskar alla en god sommar. Kramar till er alla.

 

Med Xs ord, som för mig beskriver hur det blir när man får sin chans, vill jag önska alla som läser detta en riktigt glad midsommar, härlig semester och avsluta med ett citat från mig själv…

Vandra på grundstenarna och lev värdegrunden så kommer allt att bli bra

 

/ Fredrik Wretman